Eva Bunnyland

Uppdateringen
I förrgår var det ju onsdagsuppdatering i SSO igen! Jag skrev inte om det, men nu ska jag det.
Utdrag från uppdateringen:
Hej StarFam! Vi hoppas att ni alla har haft en grym Valentinvecka på Jorvik, och nu är det dags för ännu mer kul! Om ni inte redan har gjort det, se till att hälsa på Lowe vid Jorvikstallet för att prova hennes roliga race innan firandet avslutas nästa vecka.

Den resande klädmarknaden är tillbaka!
Minns ni den resande klädmarknaden från förra året? Den är tillbaka - och försäljarna verkar ha hört något om att ni gillar westernträns, för de har med sig MASSOR av ursnygga westernträns till er! Marknaden är öppen enbart den här veckan utanför SIlvergladebyn.

Helt nya westernträns!Helt nya westernträns!

Brevleverans!
Valentinsfirandet från förra veckan fortsätter, och nu behöver brevbäraren Derek i SIlvergladebyn din hjälp för att dela ut Alla Hjärtans Dag-brev runt om Jorvik.

Efter att du har hjälp Derek kommer du hitta borttappade brev utspridda på ön. Om du levererar breven till rätt mottagare kanske du får en cool belöning! 
Du kommer kunna hitta de borttappade breven vid följande platser:
★ Silvergladeslottet
★ Doyles kapell
★ Moorlands södra strand
★ Västkobbens Fiskeby
★ Goldspurs gård
★ Östgläntan i Gyllenåsarnas Dal
★ Valedalebyn
★ Fort Pinta
★ Nilmers högland

Dessa uppdrag kommer vara tillgängliga fram tills nästa onsdag och kommer inte synas i din uppdragslogg - men varje gång du är nära ett brev kommer du få upp ett meddelande på din skärm som berättar det!

Hjälp Derek den här veckan!Hjälp Derek den här veckan!

Nytt plagg i Lifetime-shopen!
Det finns ett helt nytt plagg att hämta ut i Lifetime-shopen i Moorland, så se till att hämta ut månadens plagg!

Hästmarknaden
Eddie och Ferdinand har några spännande nyheter att dela med sig av! Från och med denna vecka kommer de erbjuda dig olika hästar beroende på var någonstans på Jorvik de är! När de är i SIlverglade och vid Jorvikstallets Arena kommer de ha med sig andra hästar än de har då de är vid Fort Pinta och Västkobbens Fiskeby. Den här veckan är det dags att öppna upp för affärer vid Jorvikstallet och en leverans från vår gamla Hästö har fört med sig tre av våra äldre Frieserhästar åt er!

Nya tider på Hästmarknaden!Nya tider på Hästmarknaden!

Star Stable Game News
Matilda och Game Master Ylva är förstås tillbaka med nya spelnyheter!



Ha en härlig vecka!
Kramar från Star Stable-teamet ♥
Jag gillar uppdateringen :) Det var väääldigt många westernträns. Jag tyckte dom flesta var fina, men jag köpte inga den här gången. Jag har hittat alla
kärleksbreven förutom i Västkobben och Goldspurs. Jag hann inte kolla hos Goldspurs, jag kanske kommer göra det. Igår letade jag hur länge som helst i Västkobbens fiskeby men jag hittade inte brevet...
Felaktig information som jag har hittat på nyhetssajten är att det stod "Östgläntan". Egentligen var det brevet vid Södra högkustbygden, och på engelska stod det också South Sea Acres. Östgläntan är alltså fel!
Jag var aldrig särskilt förtjust i gamla modellen av Frieserhästar, men jag är glad för dom som gillade dom. När Friesrarna försvann blev många besvikna. En till grej som jag stannade till lite på var att en leverans från vår gamla Hästö har fört med sig tre av våra äldre Frieserhästar åt er! Tre AV dom? Det var väl bara 3 stycken? x)
Tyckte ändå det var en lite kul grej att dom tydligen kom från Hästön. Jag gillade aldrig Hästön, jag gillar hagen mycket mer, men jag tycker det är lite kul att Hästön fortfarande "finns kvar" på ett sätt. Det kan ju bli som en lite rolig reality-grej om SSO-teamet då och då lägger till att hästar har kommit från Hästön och sådant, så att ön inte blir helt glömd. Som sagt gillar jag inte Hästön så ta det inte så, men lite kul addition kan det ju bli :)
Eftersom jag inte är LifeTime-SR så gör det nya plaggen i LT-shopen ingen skillnad för mig just nu. Men en god nyhet från IRL: Snart ska jag få tillbaka min gamla Mac! Har ju spelat på min mammas "jobbdator" nu ett tag eftersom min Mac har pajat mer eller mindre, men jag ska snart få tillbaka den från reperation. Det kommer kosta 1000 kr och så, så vi får se exakt när det blir...
Vad tyckte ni om uppdateringen?
JORVIK STORY del 5
Resten av veckan hade vi bara kul. Vi utforskade Jorvik Citys galleria, Aideens Plaza och Governors Fall. Till slut var det dags för May och mig att åka hem till Moorland igen. Lisa såg lite besviken ut när vi sa att vi behövde åka.
"Veckan har varit kul," sa hon sorgset. "Tycker inte ni det också?"
"Jo, absolut," försäkrade jag och May. "Jättekul! Allt förutom det där med helvetet var så roligt! Vi kommer tillbaka någon gång, det lovar vi."
"Det har varit kul att lära känna dig, Eva," sa Lisa. "Och kul att se dig igen, May."
"Kul att träffa dig med," log jag. "Du är en bra vän. Det har varit superkul här!"
"Vi ses, Lisa," sa May tyst. "Vi ses."
May och jag tog bussen tillbaka till Fort Pinta och cyklade till Moorlandstallet. Det hade varit fruktansvärt roligt i Jorvik City, men det var ändå rätt så skönt att komma tillbaka.
När vi kom fram frågade jag Thomas om jag fick låna en häst igen. Det fick jag, men den här gången var Tornado redan utlånad. Jag blev lite besviken. Det var tydligen en dag då väldigt många ville komma och rida. Den enda lediga hästen var en liten, brun ponny vid namn Moony. Först var jag osäker... Jag kanske var lite för stor för honom, och det såg inte ut som att Moony var särskilt rolig att rida.
"Testa honom," insisterade Thomas. "Han är den enda lediga hästen jag har, rid honom du."
Jag ryktade och sadlade Moony. Först skrittade jag till Silvergladebyn. Ponnyn var ganska slö och jag undrade om han ens kunde galoppera. Besvikelsen var stor. Jag hade hoppats på att få Tornado igen.
"Kom igen nu, pojken!" flåsade jag och dunkade med skänklarna. "Trav! Trava!"
Då hände det. Jag kände hur Moony samlade ihop sig under mig, och så sköts han framåt som en raket! Han var i full galopp på en smal skogsstig i Hollow Woods!
Jag ramlade av, och när jag träffade marken så slog jag i hårt i huvudet. Jag måste ha svimmat, för när jag vaknade låg jag i sängen i Moorlandstallet där jag sovit den första natten på Jorvik. Thomas, Jenna och May stod över mig. De såg oroliga ut.
"Vad hände?"
"Först var han rätt slö men sen bara satte han iväg som en blixt eller något, och så ramlade jag av..."
"Moony kan vara lite busig, oroa dig inte för det, du."
"Men..."
Thomas tittade strängt på mig och jag tystnade. Konversationen var över. Jag försökte röra på mig för att se om jag var skadad. Mitt huvud värkte och mitt högra ben gjorde jätteont, men det verkade inte vara någon fara annars.
"Jag ringer Cilla," sa May.
"Vem är Cilla?" frågade jag.
"En sköterska. Det verkar inte vara någon större fara med dig, men det är bäst att kolla upp det med henne."
Snart kom Cilla. Hon hade glasögon och blont hår. Hon berättade för mig att jag kunde få en smärtstillande spruta men det var ingen fara alls. Jag frågade Thomas hur Moony mådde.
"Honom har vi tyvärr inte sett till," sa han och skakade sorgset på huvudet. "Vi får se om han kommer hem, annars får ett gäng åka ut och leta efter honom."
Den natten sov jag oroligt. Tänk om Moony aldrig kom tillbaka? Tänk om inte ens dom som åkte ut skulle hitta honom? Och i så fall var alltihop mitt fel. Det var jag som hetsade honom och fick honom att skena. Det var jag som var en så pass dålig ryttare att jag inte kunde hålla tillbaks honom utan gick och ramlade av istället! Allt var mitt fel.
JORVIK STORY del 4
"Jag vet inte om jag vågar," sa May tveksamt.
"Du vågar," försäkrade Lisa. "Det är inte farligt där. Jag slår vad om 1000 Jorvik Shillings att det inte är farligt där. Kom nu!"
Hon, May och jag tog alltså spårvagnen till Pir 13. Det var ganska mörkt och creepy där, och jag fick en ruggig känsla omkring mig. Var Lisa verkligen så säker på att det inte var farligt här?
"Ge mig dina 1000 Jorvik Shillings, Lisa," huttrade jag. "Det är farligt här."
"Knappast!" skrattade Lisa. "För det första var det inte dig jag slog vad med. För det andra så är det inte farligt här, okej?"
"Tänker jag inte tro på," suckade jag. "Kan vi åka tillbaka? Vi har ju varit här nu."
"Håller med," nickade May. "Två mot en."
"Åk ni, jag stannar här," surade Lisa.
Varken May eller jag åkte tillbaka. Vi tänkte hänga med Lisa, och vi ville inte göra henne sur. Det här skulle vara en trevlig vänskapsgrej där vi åker på utflykter och har kul. Däremot kändes inte Pir 13 så roligt.
Lisa öppnade några grindar så vi kunde gå upp i torn och plattformar. Det var alltid lite läskigt, särskilt eftersom läbbiga figurer smög runt hela tiden. De såg nästan ut som Dark Core-snubbar, och vi tänkte inte lita på dem.
"Okej, 1000 Jorvik Shillings är dina, May!" flämtade Lisa plötsligt. "Spring! Skynda! Fort till spårvagnen!"
"Va?" frågade jag och May, förbryllade. "Vad är det?"
"Jag berättar sen, om vi klarar oss ut ur det här levande!" skrek Lisa. "Bara spring!"
Och vi sprang. Vi sprang så fort vi bara kunde, och snart hade vi nått spårvagnen. Men bakom oss hördes ett djupt, morrande ljud som gav mig kalla kårar överallt. Det var farligt här, det var det verkligen. Som tur var var spårvagnen redan där, och vi hoppade kvickt på.
"Åk!" skrek Lisa till vagnsföraren. "Det är farligt här!"
"Öh, va?" muttrade föraren.
"Bara åk!" tjöt Lisa. "Åk! Åk, åk, åk!"
Föraren lydde, och det var jag tacksam över, trots att jag inte visste vad som fanns där. Det var i alla fall inte något bra, det var jag säker på. Lisa brukade veta vad hon gjorde. Oftast. Förutom alldeles nyss, då hon slog vad om 1000 Jorvik Shillings att det inte var farligt här.
Till slut var vi tillbaka i Aideens Plaza. Vi slog oss ner på Café Harpan och beställde bullar som var godare än något jag någonsin smakat, förutom kanske Leonardos jordgubbsglass.
"Nu ska jag berätta vad det var för något," sa Lisa tyst.
"Nej," svarade May tvärt. "Jag vet vad det var. Det var ett he..."
"Säg inte namnet högt!" avbröt Lisa kvickt.
Hon skrev ner ordet 'HELVETE' på ett papper och visade det för mig. Jag var förbryllad. Ett helvete? Vad var ett helvete? Jag visste ju vad helvetet var, som i himlen eller helvetet, men det trodde jag inte på. Helvete var ju en svordom också, men 'ett helvete', som i en sak.
"Vad är ett helv..." började jag.
"Tyst!" pep Lisa. "Inte säga namnet! Kom, vi går till lägenheten. Där kan vi säga namnet så mycket vi vill."
Vi åt snabbt upp bullarna och gick tillbaka till Lisas lägenhet. Ingen svarade på vad ett helvete var, istället gav Lisa mig en bok som hette 'MYSTISKA OCH ELAKA VARELSER'. Jag bläddrade till sidan 37, 'HELVETET'. Såhär stod det:
Helvetet är ett namn som inte får sägas högt i en folkmassa. Namnet skrämmer upp folk som inte vet vad samtalsämnet är, och en del känsliga kan så mycket som svimma av skräck.
Ett helvete är oftast osynligt, men ibland kan man svagt se det. Men det är ändå ganska genomskinligt. Om man ser det lite grann ser det oftast ut som en stor jättespindel, ungefär dubbelt så stor som en människa. Det är i princip en jättespindel, men väldigt giftigt. Om man på något sätt tar på helvetet så blir man förgiftad, ibland kan man till och med dö. Dess osynlighet gör det ännu mer farligt, det kan smyga sig upp och få en att ta på det. Helvetet är elakt, det vill döda folk.
"Lisa," mumlade jag. "Såg du ett? Såg du ett helvete?"
"Ja," viskade Lisa. "Det gjorde jag. Vi ska aldrig till Pir 13 igen. Ni ska få era 1000 Jorvik Shillings. Båda två. 1000 var."
"Nej, Lisa," sa May och log svagt. "Vi accepterar att vi aldrig mer ska till Pir 13, men pengarna behöver vi inte. Behåll dina 2000 Jorvik Shillings. Att slå vad är på skoj. Det där kunde ha slutat ganska allvarligt. Det är inte en lek längre."
"Precis," höll jag med. "Behåll pengarna, Lisa."
Den natten drömde jag om helvetet. Jag hade ju inte sett det, men jag kunde bara tänka mig hur det såg ut. En stor, hårig jättespindel som försökte ta fast oskyldiga ungdomar med hjälp av sin osynlighet.