Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 2
"Mr Moorland?" frågade jag.
"Ja, Eva?" sa Thomas.
"Rådsman berättade om Tornado," sa jag svagt. "Om hur värdefull han är. Varför valde du att jag fick rida honom? Du visste ju inte hur bra jag red!"
"Tveka inte, kära barn," sa Thomas. "Gilbert gillar att överdriva så tror man på honom. Han ljuger inte direkt, men hans sagor blir ofta överdrifter. Gå till Mrs Holdsworth som bor i stugan här bredvid stallet. Hon kan berätta den riktiga historien. Åh, och ta med dig Tornado!"
Jag red Tornado till Mrs Holdsworths stuga. Hon var en gammal gumma som såg vis ut. Jag frågade henne, och hon skrockade att Thomas hade rätt. Rådsmannen Gilbert gillade att överdriva verkliga sagor.
"Det gick till såhär, kära barn," sa Mrs Holdsworth. "Gilbert, han hade rätt i att Party Tornado vann Moorlands championat. Och i att Thomas och Justin ville köpa honom. Men de erbjöd inte 1000 Star Coins för honom. Så lite vett har de inte, de visste att de inte hade råd med det. De sa att de ville köpa honom, och jockeyn sa att han inte ägde hästen. Så Thomas ringde upp ägaren och erbjöd 300, och till slut 400, men ägaren tyckte inte att det räckte. Gilbert brukar säga att Tornado köptes för 500 Star Coins, men så var det faktiskt inte. Ägaren sa att han ville ha minst 500 för en sådan bra tävlingshäst, men det hade inte familjen råd med. 400 var deras högsta bud, och till slut lät ägaren sig övertalas. Tornado var Moorlands för 400 Star Coins."
"Men ändå," sa jag. "Tornado måste vara värdefull. Han vann ett championat!"
"Ja, visst är han värdefull," sa Mrs Holdsworth. "Och ingen bra nybörjarhäst. Men Thomas känner det på sig ibland. Han känner på sig om en ryttare är bra. Och han kände väl att du var bra, och därför så lånade han ut Tornado till dig."
Förbryllad red jag tillbaka till stallet. Hade Thomas Moorland verkligen känt på sig att jag var en bra ryttare? Jag var förvirrad och förstod inte riktigt allting som Mrs Holdsworth sagt till mig. Var det sant, det hon sa?
"Jag ska åka bort, Eva," sa May när jag kom tillbaka. "Du får följa med, om du vill."
"Vart?" undrade jag.
"Fortfarande här på Jorvik," svarade May. "Jag tänkte åka till Jorvik City."
"Jag följer gärna med, men hur länge är vi borta?" frågade jag.
May svarade att vi skulle vara borta i en hel vecka. Jag blev lite tveksam. Det kändes som att jag fått nog av storstäder på ett tag, men Jorvik City hade jag ju aldrig varit i. Det kanske blev jättekul!
"Visst," bestämde jag. "Jag är med."
"Roligt!" strålade May. "Då blir det du och jag, då. Det finns en tjej som heter Lisa som är en väldigt nära vän till mig, och hon bor i Jorvik City. Vi tänkte mötas och göra något ihop, och vi får bo hos henne."
"Kul!" sa jag.
Samma kväll åkte vi. Jag sa farväl till Tornado, och så cyklade jag och May till Fort Pintas busshållplats. Snart var vi på bussen på väg till Aideens Plaza, en del av Jorvik City. Lisa bodde tydligen där.
"Nu är vi framme!" sa May glatt efter nästan en halvtimmes busstur.
Det var mycket, mycket vackrare än jag trott. Mitt på planen fanns en fontän med en guldstaty i mitten. Runtom fontänen fanns häckar, och emellan häckarna stora bronsstatyer av stegrande hästar. Hela Jorvik verkade vara en hästö! På andra sidan fontänen fanns ett trevligt litet café, tydligen vid namn Café Harpan. May berättade att Café Harpan serverade det godaste fikat på Jorvik, näst efter glassen på Leonardos glassbar.
"Kan vi åka till glassbaren också, sen?" bad jag.
"Självklart!" log May. "Glassbaren är i Governors Fall så man måste åka spårvagn dit, men vi ska ju vara borta i en hel vecka. Vi kanske kan ta Lisa imorgon och åka till Governors Fall på en utflykt, så kan vi ha lite kul där! Hela den här resan kommer bli en joytrip, så det är bara att göra massa roliga saker!"
"Det ska bli så kul," strålade jag.
Lisa bodde i en lägenhet ovanför en floristbutik som hette Iris Flowers. När May ringde på hos Lisa öppnades dörren direkt och en blond, rätt så vacker tjej rusade ut och kastade sig över oss.
"May!" skrek Lisa. "Och en flicka!"
Jag trodde inte ens att hon sett mig, hon hade ju bara sett ens May i ett par sekunder. Men tydligen hade hon sett 'flickan' direkt, och hon flinade fånigt men vänligt mot mig.
"Vad heter du då, flicka lilla?" frågade Lisa.
"Eva," svarade jag.
Lisa pratade så snabbt! Och hon var lite äldre än jag trott. Jag var ju femton. Jag visste ärligen inte hur gammal May var, men jag hade trott att hon var kanske runt min ålder, typ sexton år. Det var min gissning. Lisa, däremot, måste ha varit närmare tjugofem år gammal!
"Och hur gammal var flicka lilla?" flinade Lisa.
"Femton år, du då?" sa jag.
"Jag är tjugo år, ja," sa Lisa. "Jag vet att jag ser lite äldre ut än så. May däremot, är tvärtom! Jag gissar på att du blev chockad när hon berättade hur gammal hon är."
"Hon har inte berättat hur gammal hon är," sa jag förvirrat.
"Jaså jaha, vilken busig unge," skrattade Lisa och gav May en skämtsamt allvarlig blick. "May är tjugotvå, fast det kan man inte tro. Man kan tro att det var typ tio år mellan oss, men det är faktiskt bara två år!"
Jag blev ännu mer förvirrad. May var sju år äldre än jag och Lisa, som såg ännu äldre ut, var bara fem år äldre! Jag förstod inte särskilt mycket. Det kändes konstigt att May, som verkade så ung, egentligen var ännu äldre än Lisa!
"Nog om hur gamla alla är," sa Lisa, men man hörde knappt vad hon sa, hon pratade så fort! "Det är kväll nu, så vi kan gå och lägga oss. Klockan är snart nio. Har ni några planer inför imorgon?"
"Tja, vi tänkte åka till Leonardos," funderade May. "Och se oss omkring lite i Governors Fall. Eva har aldrig varit i Jorvik City. Igår var till och med hennes första dag på Jorvik över huvudtaget!"
"Vad roligt, Eva," log Lisa, och jag la märke till att det var första gången hon kallat mig Eva istället för 'flicka lilla'.
"Nu går vi och lägger oss!" avbröt May. "Alle man till sängs!"
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress