Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 3
"Eva, vakna!" ropade en plötslig röst.
Jag gäspade stort och satte mig sömnigt upp. Det var morgon. Jag var inte hemma i Sverige, och jag var inte heller i Moorlandstallet. Jag var i Lisas lägenhet i Aideens Plaza.
"Eva, Eva!" ropade en annan röst. "Vi ska ju till Governors Fall! Klockan är åtta, upp med dig nu!"
Det var May och Lisa som ropade på mig. Jag hade sovit i hela elva timmar och vi skulle till Governors Fall! Det fick jag ju inte missa! Jag hoppade piggt upp och klädde på mig. May och Lisa var redan påklädda och redo att åka till Governors Fall.
"Nu tar vi nästa spårvagn och drar till glassbaren!" hojtade Lisa.
När man hade vant sig vid Lisa så var hon faktiskt ganska rolig att vara med. Det var bara lite konstigt i början. Men Lisa var snäll och skämtsam, och det var helt enkelt kul att vara med henne och May! Jag var glad att jag hade tackat ja och följt med på den här resan.
Vi gick till spårvagnsstationen, det var bara typ femtio meter bort. Men just när vi hade kommit fram så åkte spårvagnen! Vi såg den svänga runt hörnet och så var den borta. Jag stönade till. Hemma i Sverige brukade det ta minst en timme för nästa tåg att komma, men Lisa försäkrade att det inte var så.
"Här i Jorvik City borde det komma en till spårvagn om mellan tre till fem minuter," log hon. "Det kommer spårvagnar väldigt ofta."
Jag blev fruktansvärt lättad. Vi skulle bara behöva vänta i högst fem minuter! Och mycket riktigt, om bara några få minuter kom en ny spårvagn. Vi gick på och så bar det av mot Governors Fall!
När vi var framme så var det första vi såg Leonardos glassbar. Det var en rätt så avlång byggnad med en uteservering och öppen dörr som välkomnade nya gäster.
"Jag brukar åka hit någon gång i veckan," berättade Lisa. "Jag älskar Leonardos glass. Testa jordgubbsglassen, den är så god!"
Jag såg mig först omkring i glassbaren. Där fanns en jukebox, massa folk som åt glass och en man med en dator. Jag kände genast igen mannen. Jag hade gjort lite research om Jorvik så jag inte var helt okunnig. Det var Aaron Silverglade, bror till Anastasia Silverglade och faktiskt också Thomas Moorland! Mr Moorland hade en del oväntade sidor. Han, Aaron och Anastasia var barn till baronessan Silverglade och även den fruktade Mr Sands, en elak superskurk som försökte få Jorvik att bli en mörk plats med hjälp av sina Dark Core-kompanjoner. Aaron, Anastasia och Thomas var alltså utomjordingar till hälften, men annars hade de inget direkt med Mr Sands att göra. De var ju inte elaka.
Aaron var hur som helst ganska känd. Han var ju liksom Aaron Silverglade, inte vilken Aaron som helst. Han var son till baronessan. Lisa och May verkade också veta det, för de neg åt honom. Jag gjorde likadant. Aaron nickade tillbaka. Han såg lite nervös ut.
Jag gick fram till Leonardo och beställde en jordgubbsglass, men då kom jag på att jag inte hade några pengar med mig. Jag visste ändå att Lisa och May kanske kunde köpa en glass åt mig. De kanske hade pengar. Men när jag frågade hur mycket glassen kostade tittade Leonardo oförstående på mig.
"Vadå?" frågade han förvånat. "Jukeboxen? Den är inte till salu."
"Nej, inte jukeboxen!" utbrast jag. "Glassen!"
"Glassen?" frågade Leonardo förvirrat. "Frågar du mig hur mycket glassen kostar?"
"Ja!" sa jag frustrerat.
"Glassen kostar väl inget?" undrade Leonardo och rynkade på pannan. 
"Nähä!" sa jag, jag började bli ganska irriterad. "Gör den inte? Hur får du betalt då?"
"Jag?" frågade Leonardo. "Betalt? Nej, jag har väl redan pengar? Jag är inte fattig, heller!"
Jag gav upp, tog min glass och gick och satte mig med May och Lisa. När jag berättade vad som hänt började Lisa skratta. Tydligen så kostade inte glassen något på glassbaren.
Efter att alla ätit upp sina glassar, som verkligen var goda, gick vi till en affär vid namn Jollister. Det fanns snygga kläder där, och jag köpte lite nya grejer. Sen gick vi till Madam Asps ridkläder. Det var en till butik. Där fanns också snygga saker. Till sist stack vi till Jaharla. Det fanns mycket hästutrustning där, men inget intresserade direkt mig.
"Ska vi dra till Pir 13 nu?" undrade Lisa.
"Usch, nej!" flämtade May. "Inte dit, väl?"
"Jodå, det är inte farligt," flinade Lisa. "Kom igen då, fegis! Det blir säkert kul!"
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress