Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 4
"Jag vet inte om jag vågar," sa May tveksamt.
"Du vågar," försäkrade Lisa. "Det är inte farligt där. Jag slår vad om 1000 Jorvik Shillings att det inte är farligt där. Kom nu!"
Hon, May och jag tog alltså spårvagnen till Pir 13. Det var ganska mörkt och creepy där, och jag fick en ruggig känsla omkring mig. Var Lisa verkligen så säker på att det inte var farligt här?
"Ge mig dina 1000 Jorvik Shillings, Lisa," huttrade jag. "Det är farligt här."
"Knappast!" skrattade Lisa. "För det första var det inte dig jag slog vad med. För det andra så är det inte farligt här, okej?"
"Tänker jag inte tro på," suckade jag. "Kan vi åka tillbaka? Vi har ju varit här nu."
"Håller med," nickade May. "Två mot en."
"Åk ni, jag stannar här," surade Lisa.
Varken May eller jag åkte tillbaka. Vi tänkte hänga med Lisa, och vi ville inte göra henne sur. Det här skulle vara en trevlig vänskapsgrej där vi åker på utflykter och har kul. Däremot kändes inte Pir 13 så roligt.
Lisa öppnade några grindar så vi kunde gå upp i torn och plattformar. Det var alltid lite läskigt, särskilt eftersom läbbiga figurer smög runt hela tiden. De såg nästan ut som Dark Core-snubbar, och vi tänkte inte lita på dem.
"Okej, 1000 Jorvik Shillings är dina, May!" flämtade Lisa plötsligt. "Spring! Skynda! Fort till spårvagnen!"
"Va?" frågade jag och May, förbryllade. "Vad är det?"
"Jag berättar sen, om vi klarar oss ut ur det här levande!" skrek Lisa. "Bara spring!"
Och vi sprang. Vi sprang så fort vi bara kunde, och snart hade vi nått spårvagnen. Men bakom oss hördes ett djupt, morrande ljud som gav mig kalla kårar överallt. Det var farligt här, det var det verkligen. Som tur var var spårvagnen redan där, och vi hoppade kvickt på.
"Åk!" skrek Lisa till vagnsföraren. "Det är farligt här!"
"Öh, va?" muttrade föraren.
"Bara åk!" tjöt Lisa. "Åk! Åk, åk, åk!"
Föraren lydde, och det var jag tacksam över, trots att jag inte visste vad som fanns där. Det var i alla fall inte något bra, det var jag säker på. Lisa brukade veta vad hon gjorde. Oftast. Förutom alldeles nyss, då hon slog vad om 1000 Jorvik Shillings att det inte var farligt här.
Till slut var vi tillbaka i Aideens Plaza. Vi slog oss ner på Café Harpan och beställde bullar som var godare än något jag någonsin smakat, förutom kanske Leonardos jordgubbsglass.
"Nu ska jag berätta vad det var för något," sa Lisa tyst.
"Nej," svarade May tvärt. "Jag vet vad det var. Det var ett he..."
"Säg inte namnet högt!" avbröt Lisa kvickt.
Hon skrev ner ordet 'HELVETE' på ett papper och visade det för mig. Jag var förbryllad. Ett helvete? Vad var ett helvete? Jag visste ju vad helvetet var, som i himlen eller helvetet, men det trodde jag inte på. Helvete var ju en svordom också, men 'ett helvete', som i en sak.
"Vad är ett helv..." började jag.
"Tyst!" pep Lisa. "Inte säga namnet! Kom, vi går till lägenheten. Där kan vi säga namnet så mycket vi vill."
Vi åt snabbt upp bullarna och gick tillbaka till Lisas lägenhet. Ingen svarade på vad ett helvete var, istället gav Lisa mig en bok som hette 'MYSTISKA OCH ELAKA VARELSER'. Jag bläddrade till sidan 37, 'HELVETET'. Såhär stod det:
Helvetet är ett namn som inte får sägas högt i en folkmassa. Namnet skrämmer upp folk som inte vet vad samtalsämnet är, och en del känsliga kan så mycket som svimma av skräck.
Ett helvete är oftast osynligt, men ibland kan man svagt se det. Men det är ändå ganska genomskinligt. Om man ser det lite grann ser det oftast ut som en stor jättespindel, ungefär dubbelt så stor som en människa. Det är i princip en jättespindel, men väldigt giftigt. Om man på något sätt tar på helvetet så blir man förgiftad, ibland kan man till och med dö. Dess osynlighet gör det ännu mer farligt, det kan smyga sig upp och få en att ta på det. Helvetet är elakt, det vill döda folk.
"Lisa," mumlade jag. "Såg du ett? Såg du ett helvete?"
"Ja," viskade Lisa. "Det gjorde jag. Vi ska aldrig till Pir 13 igen. Ni ska få era 1000 Jorvik Shillings. Båda två. 1000 var."
"Nej, Lisa," sa May och log svagt. "Vi accepterar att vi aldrig mer ska till Pir 13, men pengarna behöver vi inte. Behåll dina 2000 Jorvik Shillings. Att slå vad är på skoj. Det där kunde ha slutat ganska allvarligt. Det är inte en lek längre."
"Precis," höll jag med. "Behåll pengarna, Lisa."
Den natten drömde jag om helvetet. Jag hade ju inte sett det, men jag kunde bara tänka mig hur det såg ut. En stor, hårig jättespindel som försökte ta fast oskyldiga ungdomar med hjälp av sin osynlighet.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress