Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 5
Resten av veckan hade vi bara kul. Vi utforskade Jorvik Citys galleria, Aideens Plaza och Governors Fall. Till slut var det dags för May och mig att åka hem till Moorland igen. Lisa såg lite besviken ut när vi sa att vi behövde åka.
"Veckan har varit kul," sa hon sorgset. "Tycker inte ni det också?"
"Jo, absolut," försäkrade jag och May. "Jättekul! Allt förutom det där med helvetet var så roligt! Vi kommer tillbaka någon gång, det lovar vi."
"Det har varit kul att lära känna dig, Eva," sa Lisa. "Och kul att se dig igen, May."
"Kul att träffa dig med," log jag. "Du är en bra vän. Det har varit superkul här!"
"Vi ses, Lisa," sa May tyst. "Vi ses."
May och jag tog bussen tillbaka till Fort Pinta och cyklade till Moorlandstallet. Det hade varit fruktansvärt roligt i Jorvik City, men det var ändå rätt så skönt att komma tillbaka.
När vi kom fram frågade jag Thomas om jag fick låna en häst igen. Det fick jag, men den här gången var Tornado redan utlånad. Jag blev lite besviken. Det var tydligen en dag då väldigt många ville komma och rida. Den enda lediga hästen var en liten, brun ponny vid namn Moony. Först var jag osäker... Jag kanske var lite för stor för honom, och det såg inte ut som att Moony var särskilt rolig att rida.
"Testa honom," insisterade Thomas. "Han är den enda lediga hästen jag har, rid honom du."
Jag ryktade och sadlade Moony. Först skrittade jag till Silvergladebyn. Ponnyn var ganska slö och jag undrade om han ens kunde galoppera. Besvikelsen var stor. Jag hade hoppats på att få Tornado igen.
"Kom igen nu, pojken!" flåsade jag och dunkade med skänklarna. "Trav! Trava!"
Då hände det. Jag kände hur Moony samlade ihop sig under mig, och så sköts han framåt som en raket! Han var i full galopp på en smal skogsstig i Hollow Woods!
Jag ramlade av, och när jag träffade marken så slog jag i hårt i huvudet. Jag måste ha svimmat, för när jag vaknade låg jag i sängen i Moorlandstallet där jag sovit den första natten på Jorvik. Thomas, Jenna och May stod över mig. De såg oroliga ut.
"Vad hände?"
"Först var han rätt slö men sen bara satte han iväg som en blixt eller något, och så ramlade jag av..."
"Moony kan vara lite busig, oroa dig inte för det, du."
"Men..."
Thomas tittade strängt på mig och jag tystnade. Konversationen var över. Jag försökte röra på mig för att se om jag var skadad. Mitt huvud värkte och mitt högra ben gjorde jätteont, men det verkade inte vara någon fara annars.
"Jag ringer Cilla," sa May.
"Vem är Cilla?" frågade jag.
"En sköterska. Det verkar inte vara någon större fara med dig, men det är bäst att kolla upp det med henne."
Snart kom Cilla. Hon hade glasögon och blont hår. Hon berättade för mig att jag kunde få en smärtstillande spruta men det var ingen fara alls. Jag frågade Thomas hur Moony mådde.
"Honom har vi tyvärr inte sett till," sa han och skakade sorgset på huvudet. "Vi får se om han kommer hem, annars får ett gäng åka ut och leta efter honom."
Den natten sov jag oroligt. Tänk om Moony aldrig kom tillbaka? Tänk om inte ens dom som åkte ut skulle hitta honom? Och i så fall var alltihop mitt fel. Det var jag som hetsade honom och fick honom att skena. Det var jag som var en så pass dålig ryttare att jag inte kunde hålla tillbaks honom utan gick och ramlade av istället! Allt var mitt fel.
Sigrid Winterdotter

Jorvik Story är så bra!

Svar: Tack så mycket! :D
Eva Bunnyland

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress