Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 15
"Jorviks Hippologiska Institut. Välkommen hit. Du talar med Allan Joze."
"Ja, hej, jag heter Eva. Jag och några till vann City Show Grand Finals det här året och jag har vunnit en summa på 5000 Star Coins. Ja, du hörde rätt. 5000 Star Coins. Mina vänner föreslog att jag kunde flytta till Hillary Road, ja, Hillary Road sa jag. Men jag bor inte på Jorvik, förstår du, jag bor i Sverige, och min vän Lisa sa att jag kunde be er om hjälp..."
"Förstår jag dig rätt? Du vill ha hjälp av en hästinstitut att flytta hit? Din flytt har omöjligen något att göra med hästar?"
"Jo, för jag tänkte flytta till en gård och köpa ett par hästar..."
"Tyvärr. Jag, Allan Joze, tar inte emot sådana requests. Fråga Pär Renderig."
Jag slår uppgivet ett nytt nummer. Nu har jag ringt flera gånger till JHI och har bara fått svaret "tyvärr, jag tar inte emot sådana requests".
"Sista försöket, nu," suckar jag.
"Jorviks Hippologiska Institut. Välkommen hit. Du talar med Pär Renderig."
Jag berättar för honom vad jag behöver hjälp med. En stunds tystnad följer. Det låter som att han talar med någon annan i bakgrunden.
"Tala med Allan Joze, det är han som tar emot sådana requests."
"Men jag har redan pratat med honom, han sa att han inte gör det..."
"Just det, jag glömde att han har gått över till mästarrollen..."
"Men vem tar emot requests som mina då?"
"Majj Rossé. Ring henne istället."
"Nu är det sista försöket på riktigt," lovar jag Lisa och May. "Ja, hallå?"
"Jorviks Ippoloiska Insiu. Välkommen i. Du alar med Majj Rossé."
"Hej, jag heter Eva, och..."
"Ja ve. Min kära Pär ar beräa de för mi, du beöver ine upprepa de."
"Okej, men kan du hjälpa mig?"
"Såklar ja kan. Du vill fla ill Jorvik? Lä fixa. Men du måse a konaker eller släk på Jorvik."
"Det har jag, jag har några vänner..." Majj gör mig vemodig.
"Då kan du komma ill konore direk. Ack för a du ar rin oss. De är ör ine ill ciae men ejdå min vän!"
"Vad sa hon?" frågar Lisa ivrigt.
"Hon pratade jättekonstigt så jag vet inte riktigt, men jag tror att hon sa att jag ska komma till kontoret direkt."
"Åh, jag vet vart det ligger!" Lisa ler stort.
Hon visar vägen till Jorviks Hippologiska Instituts kontor. Vi knackar på en dörr som det står Majj Rossé på. Den mjuka rösten som pratat i telefonen ropar:
"Kom in! Ja änke väl a du skulle komma snar, Eva. Ja ar en äs är, oppas de är okej?"
"En vad?"
"En äs. Du beöver ine oroa di, an är ofarli..."
"En gäst," viskar Lisa till mig.
Vi går in. Det sitter en ung kvinna vid skrivbordet, men vi ser ingen annan. Vart kan gästen vara? Och vadå ofarlig? Skulle jag tro att han var farlig eller?
"Majj, det är väl inte ett..."
"Vad man kallar e elvee, ja. Varför ve ja ine. An är ofarli."
"Ett helvete?" skriker Lisa. "Du menar inte att du har ett helvete i ditt kontor!"
"Jo, an eer Bob, an är ofarli, an kommer ine..."
"Ut härifrån!" tjuter May. "Eva! Lisa! Spring!"
"Nej, nej, alla missförsår Bob, ja skulle ine a sa a ja ar en äs, nej, snälla, å ine, an är ofarli..."
"Ofarlig?" vrålar Lisa. "Spring då! Majj, du också!"
Men nu ser jag helvetet. Som spöket av en jättespindel skyndar han fram till mig. Jag kommer ihåg det som stod i boken. Om man på något sätt tar på helvetet så blir man förgiftad, ibland kan man till och med dö. Helvetet är elakt, det vill döda folk.
"Skynda, Majj!" skriker jag och kutar ut ur kontoret.
Men det är för sent. Jag ångrar att jag inte sprang när Lisa skrek åt mig att göra det. Helvetet är efter oss, det är mycket snabbare än man skulle kunna tro. Kylan greppar mig, jag vet att det här är slutet...
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress