Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 6
Moony kom tillbaka redan nästa dag. Det var ingen fara med honom, en veterinär var till och med i stallet och tittade till honom för säkerhets skull. Jag kände mig glad och lättad.
En månad senare var allt som det skulle. Jag fick låna Tornado tre till fyra gånger i veckan och varje gång jag red honom vågade jag göra mer och mer. I början lät jag honom bara galoppera snabbare, mycket snabbare än jag var van vid. Sedan började vi delta i westernträningar. En rätt så snygg kille som hette Josh hade en Pole Bending-bana precis utanför stallet, som Tornado och jag deltog i. Tills en dag då Thomas sa:
"Tornado är visserligen snabb, men inte den bästa westernhästen. Du kan få låna en av stallets mest prisvärda hästar. Han heter Shadow och är en mustang. Men var försiktig! Han är rätt temperamentsfull!"
Shadow var en svart mustang. Han var inte så stor, men jag såg en busig glimt i hans ögon. Så fort jag satt upp började han bocka och cirkla runt, och jag fick vara väldigt bestämd för att få honom att gå fram lugnt till Josh.
"Där har vi en elithäst!" sa Josh och kastade bak luggen så våldsamt att hans cowboyhatt nästan flög av. "Jag har sett honom ridas i western. Fantastisk häst, verkligen. Rid honom inte som Tornado däremot, Eva. Ta det här repet. När du vill att han ska springa snabbare så skänklar du inte på, utan du piskar honom lätt med repet. Du behöver inte styra, han vet vilken väg han ska ta. Bara häng på och få honom att springa allt vad han har."
Jag blev väldigt nervös, men jag tog Joshs rep och piskade Shadow försiktigt på bakdelen. Dom få sekunderna var en av dom mest speciella i mitt liv. Shadow dundrade framåt, ännu snabbare än Tornado, och svängde genom bommarna som att han aldrig gjort något annat. Det kanske han inte hade heller.
Innan jag ens hann blinka var vi tillbaka hos Josh. Josh klappade lugnt Shadow. Det märktes att han var van vid hingsten. Men det var inte den enda överraskningen den dagen. När jag hade sadlat av och släppt ut Shadow i hagen så kom May fram till mig, flinande.
"Hej Eva!" sa hon glatt. "Jag tänkte åka tillbaka till Jorvik City och hälsa på Lisa igen! Du är välkommen om du vill följa med!"
"Självklart! Allt den veckan var kul förutom det där med helvetet, men så länge vi inte ska till Pir 13 igen så är jag nöjd!"
"Såklart inte!"
"När åker vi?" undrade jag.
"Imorgon klockan sju på morgonen ungefär."
"Ses på busshållplatsen då!"
Nästa morgon cyklade jag till busshållplatsen igen. May var redan där och bussen höll just på att rulla in vid hållplatsen. May vinkade till mig och sprang flåsande fram till mig.
"Äntligen kommer du!" flämtade hon. "Jag var orolig för att du inte skulle komma! Om du blev sen skulle vi behöva vänta i typ tre timmar för nästa buss!"
"Är det så lång tid mellan bussarna?"
"Ja, men det finns ju bara två hållplatser. Ska man mellan Jorvik City och Fort Pinta så tar man bussen som går en gång på tre timmar."
"Nog med snackande! Bussen åker snart!"
Jag sprang fram till bussen och visade min biljett till chauffören. May gjorde likadant och snart var vi på väg igen. Lisa hade föreslagit att mötas i Jorvik Citys galleria den här gången, eftersom det var modevecka där nu, så vi var på väg dit.
"Förresten, jag glömde fråga dig hur länge vi skulle vara borta?"
"Oj haha! Jag glömde berätta det. Jag tänkte två veckor, men du får ju själv åka tillbaka tidigare om du vill."
Jag stelnade till. Två veckor? Förra gången vi åkte till Jorvik City hade vi varit borta i en vecka. När May berättade det så tyckte jag det var jättemycket. Och nu då? Två veckor var dubbelt så länge!
Men å andra sidan hade jag tyckt att veckan gått alldeles för snabbt när det var dags att åka tillbaka till Moorland. Jag bestämde mig för att hålla ihop med May. Jag tänkte inte åka tillbaka utan henne!
"Jag åker inte tillbaka tidigare," bestämde jag. "Jag stannar!"
Efter en stund var vi framme vid Jorvik Citys galleria. Det märktes att det var modevecka. Postrar hängde överallt och alla gick runt i fancy hatter, klänningar eller kjolar och fina skor istället för boots, en T-shirt och ett par jeans som hästtjejerna här oftast gör.
"May! Eva!" ropade en röst.
Det var Lisa. Hon satt utanför caféet med en blåbärsmilkshake och en bit jordgubbstårta. Hon vinkade våldsamt till oss. Vi vinkade tillbaka och kom och satte oss. Jag stirrade på hennes godsaker. Det såg så gott ut! I nästa sekund kände jag mig skyldig för att jag tänkte på mat istället för på mina vänner.
"Hej hörni!" flinade Lisa. "Ska vi kicka igång dom här veckorna med lite goda grejer? Jag betalar! Vad vill du ha, Eva lilla?"
"En apelsinläsk och en sådan där tårta som du har," sa jag andlöst.
"En apelsinläsk och en jordgubbstårta tack," sa Lisa till kyparen. "Vad vill du ha då, May?"
"Jag tar ett glas vatten och en slice pepperonipizza tack," sa May tveksamt.
"Äh, tråkmåns!" fnös Lisa, men vände sig om för att beställa för May. "Ett glas vatten, en pepperonipizza-slice, en apelsinläsk och en jordgubbstårta!"
Snart fick vi vad vi beställt. Jag smaskade i mig jordgubbstårtan på nolltid och slurpade i mig apelsinläsken. May petade tveksamt på sin pizza och tog små klunkar av vattnet.
"Är du inte nöjd nu då?" retades Lisa.
"Jag är på en diet," suckade May. "Det var därför jag bara beställde vatten och pepperonipizza."
"Men vi är ju bortresta nu!" utbrast Lisa. "Eller rättare sagt så är ni bortresta nu, jag är ju i min hemstad, haha! I alla fall, vi är på ett café tillsammans! Vem som än satte den där dieten ser ju oss inte nu! Vem var det, förresten?"
"Jenna," stönade May. "Hon säger att jag har blivit för tjock på sistonde."
"Det här caféet är så bra, man kan ändra sin beställning," föreslog Lisa. "Om du hellre vill ha något annat så kan vi byta ut det jag köpte åt dig mot det, utan extra kostnad!"
Till slut bytte May ut vattnet och pizzan till te och samma tårta som Lisa och jag valde. Vi pratar och skrattar på caféet i över en halvtimme, och till slut bestämmer Lisa att det är dags att gå och shoppa. Man kommer inte till en modevisning utan snygga kläder!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress