Eva Bunnyland

JORVIK STORY del 12
City Show Grand Finals. Man kan försöka förbereda sig på hur det ska se ut. Se framför sig hur ungefär tre miljoner människor samlas för att titta på en, och hur stor salen måste vara, men hur mycket man än förbereder sig kan man ändå inte förstå hur det ser ut på riktigt.
City Show Grand Finals är en så stor grej att man inte ens kan beskriva det. Ärligt talat, jag kan inte berätta hur det ser ut. Och jag fick en verklig chock när jag kom dit första gången och blev mött av runt fem miljoner öbor. Det är liksom nästan omöjligt. 
Vi var i omklädningsrummet bakom catwalken och jag var så nervös att jag nästan funderade på att ignorera allt det här och dra iväg. Men jag kunde ju inte svika May och Lisa...
"Vi måste göra upp en plan," sa Pia från Horsez.
"Ja," nickade Maja.
"Jo, först ska vi ju köra varsitt uppträdande och sedan kör vi tillsammans," höll Lisa med. "Och när vi kör tillsammans måste vi kunna byta blixtsnabbt. Om fyra av oss fortsätter gå på catwalken kommer två stycken byta om, en från MEL och en från Horsez, och sedan byter vi. Men vi måste fixa ordentligt så att det blir bra med att ibland vara sex stycken och ibland vara fyra."
"Planeringen fixar jag," sa Lizebet. "Jag planerar jätteofta, i skolan när vi arbetar i grupper får alltid jag planera och lägga upp scheman och planeringar. Om jag får säga det själv är jag nog ganska bra på det. Jag fixar det så får vi alla träna sedan."
"Okej, men skynda dig!" flämtade jag otåligt. "Jag kan inte fatta att det är idag vi ska uppträda och vi har inte ens en plan om hur vi ska gå!"
"Nej, det var dåligt planerat av oss," nickar May. "Dåligt planerat att inte planera, haha! Eva, klarar du dig?"
"Jag?" sa jag nonchalant. "Klart jag gör! Det här blir jättespännande och roligt! Och du hörde väl att Lizebet fixar planeringen?"
"Jag heter Liza," sa Lizebet som ville att man skulle kalla henne Liza. 
"Jamen vi har ju redan en Lisa," sa Lisa. "Nämligen jag! Vi kan ju inte ha två Liza eller Lisa, om du nu vill stava det med s eller z, då fattar man ju inget! Du måste skriva Lizebet på dig själv för annars kommer ingen fatta någonting och vi kommer göra fel!"
Lizebet blev lite sur, men hon insåg att Lisa hade rätt. Lizebet ville kallas Liza, men hon hade i alla fall ett annat namn, medan Lisa bara hette Lisa. Och om hon sa när vi tränade att dom båda hette Lisa eller Liza skulle alla bli förvirrade och det skulle gå åt skogen.
Sent den kvällen startade City Show Grand Finals. Lyckligtvis var vi en av dom sista så vi hade fortfarande lite tid på oss att repetera. Vi tittade på dom andra. Dom var verkligen duktiga!
"Egentligen är det inget speciellt med vårt uppträdande," insåg May. "Vi har inga danser eller häftiga rörelser som dom andra. Vi bara, ja, går helt enkelt. Vi går runt och posar och ser coola ut."
"Men snälla du, det blir jättebra!" lovade Lisa. "Jag har sett Lizebets planering, hon har ordnat allt! Om någon här vinner cityshowen så blir det vi!"
Vi hade nytt mode idag. Samma kläder förstås, men med andra hårfrisyrer och smink. Jag hade färgat mitt hår svart och satt upp den i en spretig, rufsig tofs och Lisa tyckte att jag såg jättecool ut, men det tyckte jag inte själv.
May hade fått samma frisyr, fast rödbrun. Lisa hade också samma fast helt röd. Du kanske minns att vår outfit skulle vara röd och svart. Till finalshowen hade vi nya kläder och hårfärger.
Jag skulle ha vitt hår i samma frisyr som nu. Jag skulle ha en diamantdiskohatt, ett discolinne, vita discobyxor, ett par vanliga vita handskar och vita discoskor. May skulle ha rosa hår, en rosa höghatt, en rosa discotopp, rosa byxor och rosa basketskor. Lisa såg helt galen ut som vanligt. Hon skulle ha kvar den galna röda frisyren, en röd hatt, en röd danstopp, röda byxor, röda fingerlösa handskar och röda basketskor. Hon såg galen ut, men samtidigt cool.
"Ikväll är det och då ska vi minsann vara på plats!" sa Lisa.
"Självklart," bekräftade jag.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress